Uncategorized

---

Att ha en hingst innebär relativt mycket extraarbete och stora risker. Hingstar kan vara nyckfulla och även den snällaste individen kan plötsligt tända till och bli aggressiv, framför allt frampå vårkanten när stona börjar komma i brunst. Därför bör man alltid överväga att kastrera de hingstar som inte är aktuella för avel.

Hingsten kan kastreras från cirka 10 månaders ålder och det finns egentligen inte någon övre åldersgräns. Man skall dock komma ihåg att det är lättare att kastrera en liten ett- eller tvååring än en fullvuxen hingst, dessutom är det inte ovanligt att den äldre hingsten behåller en del av sitt hingstbeteende efter kastrationen.

Den bästa tiden att kastrera är på hösten när det börjat bli kallt, i september/oktober, men tidig vår går också bra. Det får inte vara alltför många minusgrader eftersom detta försvårar sårläkningen och det bör inte heller vara för varmt eftersom risken för infektioner ökar kraftigt då.

Hingsten kan kastreras stående eller liggande i sin hemmiljö. Den stående operationen utförs på en kraftigt sederad (lugnad) häst och med lokalbedövning i testiklarna. Detta kräver att hästen är relativt välhanterad och att den accepterar att man tar på testiklarna även i vaket tillstånd. En hingst som är svårhanterad eller sparkbenägen kastreras säkrast (för såväl häst och veterinär som ägare) liggande, den sövs då via en kanyl som sys fast i halsvenen. Att söva en häst innebär dock alltid risker och dessa risker ökar något när hästen sövs ute i fält, eftersom tillgången till övervakningsapparatur, syrgas etcetera är begränsad.

Alla hingstar som genomgår en kastration skall vara stelkrampsvaccinerade inom ett år före operationen, annars bör de få en extra vaccination i samband med operationen.

Normalt brukar jag ge den nykastrerade hingsten smärtlindrande/antiinflammatorisk medicin i 3–5 dagar efter operationen. Dels för att ta bort smärtan, dels för att minska svullnaden i operationsområdet. Detta minskar risken för komplikationer såsom infektioner. De flesta hästar behöver inte antibiotika i samband med operationen, men i vissa fall kan detta vara nödvändigt.

---

Luftvägsproblem

Hosta är tyvärr ett relativt vanligt problem hos hästar.  Det finns självklart många olika typer av sjukdomar som kan drabba luftvägarna, men jag tänkte fokusera på den klassiska hosthästen eller ”kvickdragshästen”.

Hästar har mycket känsliga slemhinnor i luftvägarna och är därför också känsliga för damm och mögel i miljön. Ofta kan en virusinfektion vara den utlösande orsaken till hostan. Viruset irriterar slemhinnan i luftstrupe och bronker och gör den inflammerad. Den inflammerade slemhinnan utgör ett sämre skydd mot yttre retning från till exempel dammpartiklar och mögelsporer. Hästen löper därmed större risk att också utveckla en överkänslighet eller allergi mot dessa allergen.

Ibland kan stallmiljön vara grundorsaken till problemen. För höga ammoniakvärden, dålig ventilation eller foder/strö av dålig hygienisk kvalitet är stora bidragande orsaker.

Andningsfrekvensen hos en frisk vuxen häst skall ligga mellan 8–15 andetag/minut. Hos en frisk häst ses endast en liten rörelse i bukmuskulaturen när hästen pressar ut luften under utandning, detta är normalt.

Symtom

Symtomen kan variera kraftigt från häst till häst eller från dag till dag. De lindrigaste symtomen kan vara enstaka hostningar och lindrigt ansträngd andning. De riktigt kraftigt påverkade hästarna kan hosta mer eller mindre konstant och ha oerhört svårt att andas. En häst som i vila andas med ytliga snabba andetag eller med tydlig ansträngning i bukmuskulaturen (hästen bukpressar) uppvisar ett onormalt beteende som inte får ignoreras. En kraftigt påverkad häst kan också andas med utspärrade näsborrar, rossla eller vara loj och ointresserad av sin omgivning. Om hästen har feber har den troligen drabbats av en luftvägsinfektion involverande virus och/eller bakterier.

Merparten av de drabbade hästarna står uppstallade hela eller delar av dygnet. Orsaken till att de drabbas av luftvägsproblem är då överkänslighet mot damm och mögel i foder, strö eller stallmiljö.  I enstaka fall föreligger allergi mot till exempel gräspollen och symtomen ses då framför allt när hästen vistas ute på bete.

Endoskopi kan vara ett användbart hjälpmedel vid utredning av hästar med luftvägsproblem. Man går då ner i luftvägarna med en slang med en kamera och kan studera näshåla, svalg och luftstrupe. Samtidigt kan man ta prover för att ställa en mer exakt diagnos.

Behandling

Behandlingen av hosthästar bygger till 99% på att man optimerar dess miljö med avseende på luftkvalitet (se nedan). Alla medicinska behandlingar som sätts in är i stort sett värdelösa om miljön är fortsatt undermålig. Hästar som drabbats av luftvägsproblem bör vistas utomhus så mycket som möjligt och om optimal stallmiljö inte kan ordnas kan man iordningställa en utebox.

Sopning och hantering av halm och hö bör inte ske när hästarna är inomhus. Hosthästen skall inte stå på halm utan boxen/spiltan skall strös med spån, torv eller rivet papper. Helst skall inte heller andra hästar i stallet stå på halm eftersom det gärna virvlar omkring damm/mögel när dessa hästar rör sig. Fodra med hösilage eller väl genomblött hö (det behöver inte ligga i blöt men skall fuktas igenom och kan sedan få rinna av) och vattna även på kraftfodret innan det ges till hästen.

Tänk på att hästen står med nosen i grovfodret och bädden när den äter. Därmed andas den in allt det damm som finns där. Av den anledningen kan det vara bra att fodra utomhus, och det är också anledningen till att fodret skall blötas innan giva.

Veterinär bör tillkallas så snart som möjligt om en häst visar tecken på luftvägsproblem/hosta, eftersom vissa hästar även måste få medicinsk behandling med slemlösande och/eller luftrörsvidgande preparat. En del hästar kräver också kortisonbehandling. Ju tidigare behandlingen sätts in och miljöåtgärderna genomförs desto mindre risk att problemen blir kroniska.

Så till vida hästen inte har kraftiga symtom mår den oftast bra av att motioneras. Man får anpassa motionen efter hästen. Om den får hostattacker eller jobbigt att andas får man hålla sig till korta skrittpromenader.

Rekommenderade värden för stallmiljö enligt Svensk standard

Dessa värden är beräknade under vinterförhållanden.
Temperatur: 5–15 grader
Hästar tål låga temperaturer väl, men har svårare att klara höga inomhustemperaturer, framför allt för att det då är svårt att hålla luftfuktigheten på en acceptabel nivå.

Luftfuktighet: max 80%
Ett vanligt problem i stallarna är att luftfuktigheten är för hög. Luftavfuktningsaggregat kan då användas, alternativt någon typ av tillskottsvärme. Se dock upp med värmefläktar som ökar cirkulationen av damm och lätt kan göra stalltemperaturen allt för hög.

Koldioxid: max 3000 ppm (parts per million)

Ammoniak: max 10 ppm
Bildas i bädden vid nedbrytning av urin. Förhöjda värden kan uppkomma, framför allt i permanentbäddar. Författaren rekommenderar därför att man dagligen strör ut några nävar kalk på permanentbädden för att neutralisera ammoniaken. Ammoniaken retar slemhinnorna i luftvägarna på kemisk väg. Detta har säkert många upplevt då boxen mockats ut och era egna ögon tåras och det kan kännas lite jobbigt att andas.

Organiskt damm: max 5 mg/m3
Luftmängd/djur: 65–75 m3 / 700 kg häst/ timme beroende på vilken klimatzon man bor i.

För liten luftvolym eller dålig cirkulation av luften i stallet kan leda till att koldioxid- och ammoniakhalterna blir allt för höga samt att syrehalten i stallet sjunker. Hushållningssällskapen kan hjälpa till med rådgivning och praktiska tips angående undersökning och åtgärder av stallmiljön.

Sammanfattningsvis kan sägas att hästar som en gång drabbats av kvickdrag/hosta har mycket lättare att drabbas igen än en häst som aldrig haft liknande problem. Många kräver långa och dyra behandlingar. Av den anledningen är det mycket bättre att förebygga problemen än att behandla. Använder man sunt förnuft kommer man långt!

Om hästen fortsätter att hosta trots miljöåtgärder måste veterinär kontaktas. Man kan då titta ner i luftvägarna genom ett så kallat fiberendoskop och se om luftvägarna är inflammerade och om där ligger mycket sekret. Prover kan tas på sekretet för kontroll under mikroskop samt bakterieodling. Efter undersökningen kan adekvat behandling sättas in.

---

Inledning

Headshaking hos häst är ett problem som det talas allt oftare om och fler och fler djurägare blir medvetna om diagnosen. Sjukdomen är komplex och kan yttra sig på lite olika sätt beroende på hur allvarligt drabbad individen är. Syndromet är en utmaning för veterinären och innebär ofta stor frustration för djurägaren och kan innebära stort lidande för hästen. Man brukar säga att hästar med headshaking beter sig som om de har fått en insekt inuti näshålan.

Orsak

Många olika åkommor kan orsaka headshakingliknande symtom och dessa måste uteslutas innan en diagnos ställs. Ingen vet säkert vad orsaken till så kallad idiopatisk headshaking är, men det har spekulerats i flera olika orsaker och forskarna tror nu att en av orsakerna är överstimulering/aktivitet av Trigeminusnerven det vill säga en av de stora nerverna som försörjer ansiktet och mulen med känselnerver. Stimuleringen av nervändarna resulterar i ett okontrollerat ryck/skakning på huvudet och/eller nysningar och klåda i nosen/mulen. Enligt den senaste forskningen skakar den stora majoriteten av headshakinghästar sitt huvud upp och ner, men vissa kan skaka horisontellt.

Vissa hästar kan bli helt oridbara under de perioder de är drabbade.

De flesta hästarna drabbas under sommarhalvåret och det som triggar i gång syndromet är ofta varmt väder (eller extrem kyla i enstaka fall), blåst, damm, allergier mot till exempel pollen eller mögel. Solljus är ofta starkt förknippat med kraftigare symtom. De allra flesta hästar som en gång drabbats av headshaking är benägna att få tillbaka det år efter år.

Symtom

En rad olika symtom är förknippade med headshaking, vanligast är:

• Spontana/oprovocerade ryckningar/skakningar med huvudet
• De flesta skakar vertikalt, men horisontella och cirkulära skakningar/kast förekommer
• Upprepade fnysningar och frustningar
• Kliar/drar nosen mot benen, underlaget eller mot objekt
• Oftast är symtomen värre under motion, framför allt under ridning
• Många är säsongsberoende och skakar bara under sommaren, men det finns de som skakar året runt eller bara på vintern

Diagnos

Till en början måste veterinären utesluta en rad orsaker till headshakingliknande symtom. Vid en headshakingutredning bör följande saker beaktas:

• Kontroll av utrustning såsom sadel och träns
• Hältutredning – för att utesluta hälta, smärta från rygg och halskotpelare
• Eventuellt röntgen av halskotpelare och rygg
• Neurologisk utredning
• Munhåleundersökning
• Undersökning av ögon och öron
• Endoskopi av näshåla, svalg, luftsäckar och trachea
• Blodprover 
• Röntgen av tandrötter och bihålor 
• Gastroskopi för uteslutande av magsår
• I vissa fall vill man utesluta allergi

När allt ovanstående har uteslutits som orsak till symtomen kan man ibland vilja gå vidare med en bedövning av trigeminusnerven.

Behandling

Behandling av idiopatisk headshaking består av att minska stimuleringen av nerverna. Detta kan göras genom användandet av ett nosnät och/eller flughuva som bryter ljuset. Det finns även speciella huvor med UV-block för ögonen. 

Man kan även medicinera med bland annat antihistaminer och kortison. De flesta medicinerna påverkar hästen allmänt och gör att den blir trött. Dessutom behöver man medicinera flera gånger per dag och detta samt kostnaderna för medicinerna gör det ofta ohållbart. På senare tid har man tittat på fodertillskott med magnesium och bor, vissa indikationer finns att detta kan minska graden av symtom hos många hästar.

Det finns också operationsmetoder där man med hjälp av laser och ibland ett implantat skär av/krossar nerven till nosen. Detta kan ge relativt allvarliga biverkningar och kan ibland öka obehaget för hästen under en period eller för alltid.

En ny behandlingsmetod är transkutan nervstimulering som verkar lovande. 

---

Vad är gräsbetessjuka?

Det är en neurologisk sjukdom som ofta har en dödlig utgång. Främst påverkas tarmsystemets nerver. Sjukdomen har varit känd i över 100 år och är vanligast i norra Europa.

Storbritannien (framför allt Skottland) har haft de flesta diagnostiserade fallen, men Skåne och Strömsholm är också områden som haft ett stort antal fall. Sporadiska fall har setts i övriga delar av Sverige och i Europa.

Sjukdomen drabbar hästar på bete i början av säsongen. Hästarna magrar av och kan få svårigheter att svälja.

Symtom

Det finns tre olika ”varianter” av gräsbetessjuka: en akut, en subakut och en kronisk.

I den akuta varianten insjuknar hästen snabbt och dör oftast inom ett eller två dygn. Den subakuta varianten har också ett mycket snabbt förlopp men den drabbade hästen kan leva i någon vecka.

Den som överlever den akuta/subakuta fasen säger man har kronisk gräsbetessjuka. De magrar av mycket fort och drabbas av muskelförtvining, hästen får ett vinthundsliknande utseende med kraftigt uppdragen buk. Dessa hästar har ofta svårt att sätta/hålla hull för resten av livet.

Unga hästar är mer utsatta än äldre men diande föl drabbas inte och hästar under 2 år drabbas relativt sällan.

Klassiska symtom inkluderar:

• Kraftigt nedsatt allmäntillstånd
• Nedsatt /ingen aptit
• Svårt att svälja – kan göra att foder och vatten rinner ut genom näsan
• Kolik – kan vara mild och komma och gå eller kraftig. Förstoppning – dessa symtom beror på att mag-/tarmsystemets motorik helt upphör. Buken är helt tyst. Träckbollarna täcks ofta av en vitaktig eller svart, slemmig hinna
• Magsäcksöverfyllnad – kan vara kraftig och ge spontan reflux av magsäcksinnehåll som kommer ut genom näsborrarna.
• Svettningar
• Saliv kan rinna från näsborrar och mun
• Rhinitis sicca = torra krustor i nosslemhinnan
• Muskelskakningar

I vissa fall kan hästen drabbas av hosta på grund av lunginflammation som uppstår då foder/maginnehåll hamnar i lungorna.

Orsaker

Ingen vet säkert vad som orsakar gräsbetessjukan men som namnet indikerar har nästan alla fall uppstått under betesgång, framför allt under våren/försommaren. Olika smittämnen har presenterats genom åren och virus, mögelsvampar, giftiga växter och vitamin- eller mineralbrister har alla misstänkts kunna vara orsaken.

Idag växer stödet för att en jordbakterie, Clostridium Botulinum kan vara orsaken. C.Botulinum producerar ett nervgift som hästarna är mycket känsliga för.

Riskfaktorer som diskuteras är:

• Kallt, torrt väder som följs av perioder med nattfrost. 
• Bearbetning eller störning av marken, till exempel efter att hagarna mockats med maskiner eller att man grävt för dränering eller liknande i hagarna.
• Flytt till nytt bete. 
• Stress i samband med till exempel att främmande hästar blandas.
• Tidigare förekomst av fall av gräsbetessjukan på betet.
• Frekvent avmaskning med Ivermectin.

Man har sett att faktorer som kan minska risken att drabbas av gräsbetessjukan inkluderar manuell mockning av hagar och att man undviker att gräva i hagarna, minskad stress, utfodring med hö/hösilage på betet. Kalkrik mark. Rotation av avmaskningsmedel.

Diagnos

De kliniska symtomen brukar leda veterinären till korrekt diagnos. Ofta måste man också utesluta andra orsaker till liknande symtom.

Obduktion ger en säkert fastställd diagnos genom biopsier från tarmarna. Magsäcken är kraftigt utspänd, tunntarmarna spända och vätskefyllda och i grovtarmen ligger hård intorkad avföring.

Behandling

Det finns ingen specifik behandling mot gräsbetessjuka, och i de akuta eller subakuta fallen hinner man ibland inte ens påbörja behandling. I de kroniska fallen handlar det om understödjande behandling i form av vätsketerapi och smärtlindring, tömning av magsäcken via nässvalgsond samt laxerande preparat såsom paraffinolja. Ibland kan man behöva sätta in behandling mot magsår.

Försök med vaccinering mot Botulism för att förebygga gräsbetessjuka görs i Storbritannien.

---

Först ska vi reda ut några begrepp

• Mugg – hudinfektion i karlederna, orsakad av bakterier och ofta även svampar. Ger skorviga och ibland såriga karleder, huden blir efter en tid förtjockad och valkig. Periodvis kan blödande eller fuktande sår förekomma.
• Rasp – hudinfektionen har spridit sig upp längs benet ovanför karleden.
• ”Böjvecksutslag” – hos vissa kallblod kan man ibland se skorvor och sår endast i hasvecket (framsidan av hasleden) på bakbenen och i knävecket (baksidan av framknät) på frambenen. Orsaken till dessa diskuterar vi längre fram.
• Fotskabb – ett litet kvalster kallat ”Chorioptes equi”. Detta kvalster lever på hudytan och livnär sig på hudavlagringar. Den har en livscykel (det vill säga den utvecklas från larv till fullvuxen) på 2–3 veckor. Den överlever utan värddjur (alltså i miljön) i upp till 2 månader eller mer. Under vintern ökar parasiten i antal. Kallblodiga hästar med mycket hovskägg är speciellt utsatta. Inte bara för att hovskägget erbjuder en ombonad och trygg miljö för kvalstren, utan för att dessa hästars hud är annorlunda än till exempel varmblodens och därför tilltalar kvalstren mer än ”lätta” hästars hud gör.

Mugg och rasp hos arbetshästar orsakas som sagt oftast av fotskabb. När kvalstren kryper omkring under håret på benen på hästarna kliar och irriterar det. Klassiska symtom på fotskabb är att hästarna står och stampar med fötterna, både ute i hagen och inne i boxen/spiltan. De kan klia sig genom att gnaga på sina ben och letar gärna upp lämpliga ställen att skrubba benen mot.

Följden av detta kliande och skrubbande är att hudens skyddsbarriär skadas. Det blir små rispor och sår genom vilka bakterier och svampar sedan kan tränga in i huden och infektera huden på djupet. Infektionen i sig kliar och irriterar också, vilket gör att kliandet blir än mer intensivt och därmed skadas huden ytterligare. Vi har nu kommit in i en ond cykel som kräver en hel del engagemang för att bryta.

Vissa kallblod får ”böjvecksutslag” (kallas också för mallenders och sallenders). Dessa är antingen orsakade av fotskabb och ses då oftast tillsammans med mugg och rasp. Eller så kan det finnas en annan bakomliggande orsak hos hästar som endast visar upp dessa utslag, en defekt i hudens cellers utveckling. Om så är fallet bör veterinär konsulteras om hästen är besvärad av det. Behandling finns men måste ordineras av veterinär. Eftersom detta är relativt ovanligt och endast förekommer hos kallblod, är det inte säkert att din egen veterinär känner till hur detta behandlas. Denne kan i sådana fall gärna konsultera ett hästsjukhus.

Behandlingen av mugg och rasp hos kallblod bör alltid/oftast inkludera behandling mot fotskabb, eftersom det är mycket svårt att komma till rätta med det ena problemet utan att bli av med det andra.

Choriopteskvalstret är relativt motståndskraftigt mot bekämpningsmedel och har också en idealisk miljö att gömma sig i (ju mer hovskägg, desto trevligare för kvalstren). Behandlingen måste således utföras i flera steg. Bäst resultat av behandlingen får man om man klipper allt hovskägg (helst med maskinsax så att det blir riktigt kort). Men många vill inte klippa av hovskägget, framför allt på utställningsindivider, och då får man räkna med att det tar lite längre tid att komma till rätta med problemet.

Behandling mot fotskabb

• Behandling sker med Pyretroider till exempel Switch eller Z-itch pour-on, som hälls i en sträng längs mankar och rygg. Jag brukar undvika sadelområdet för att minska risken för hudirritation. Prova gärna att behandla ett mindre område först för att se att hästen inte reagerar mot det. Behandlingen bör upprepas 3 gånger med cirka 14 dagars mellanrum.
• Lokal behandling med Frontline spray. Detta är ett preparat som är till för behandling mot fästingar hos hund och katt, men som fungerar att behandla hästar med fotskabb. Detta preparat har alltså INGEN indikation till HÄST enligt FASS vet. men används i relativt stor utsträckning även på hästar. Undertecknad har varit i kontakt med tillverkaren (Merial) som inte heller avråder från användning på häst, eftersom inga biverkningar har rapporterats. Själv har jag använt det till och med på dräktigt sto utan problem. 4–5 pumpslag/ben är lagom, se till att sprayen når huden och inte sprayas bara på håret. Detta kan upprepas 2–3 gånger med cirka 7–10 dagars mellanrum. Personligen tycker jag att det är svårt att få in sprayen på huden och har sett bristande resultat.
• Lokal behandling med ohyresschampon till hund och katt, såsom Dermocan eller Sebacil schampo, kan användas i stället för Frontlinesprayen. Det är viktigt att schampot får verka minst 10 minuter innan man sköljer bort det och det är också viktigt att man sköljer ur det noggrant. Sebacilschampot innehåller en typ av nervgift som dödar ohyran. Biverkningar hos hund och katt såsom kräkningar har rapporterats och det kan av den anledningen ej betraktas som en helt riskfri metod och bör därför endast användas med förstånd. Det är INTE testat på dräktiga djur och skall därför inte användas på dessa heller. Det är INTE godkänt för användning på häst och används på egen risk. Receptbelagt.
• Behandling av hela hästen med Eprinex pour-on. Detta är ett preparat mot ohyra och inälvsparasiter på nötkreatur, men är också effektivt mot Choriopteskvalstret. Häll en sträng längs med mankam och rygg. Detta preparat är INTE godkänt för häst och används på egen risk. Receptbelagt.
• Tvätt av benen med Lime plus kan också hjälpa till att få bukt med problemen.
• Jag har även fått tips från en hästägare som använt matolja på benen på sina fotskabbshästar, att detta fungerar bra. Oljan kväver skabbdjuren. Kladdigt men giftfritt! Dränk alla benen i matolja en gång i veckan cirka 3 gånger.

Jag brukar använda en kombination av antingen Z-itch pour eller Eprinex pour-on och tvätt av benen med Lime plus och Sebacil.

Behandling mot mugg/rasp

• Inledningsvis måste så mycket ruvor och skorvor som möjligt avlägsnas utan att man skadar huden mer. Detta görs lämpligen genom schamponering med Klorhexidinschampo (till exempel Hibiscrub som kan köpas på apoteket eller K-hex schampo som kan köpas hos smådjursveterinärer). Schampot måste masseras in ordentligt och i och med det lossnar en hel del ruvor från huden. Låt det sedan verka i 10 minuter innan det sköljs ur. Klorhexidinet är antibakteriellt och dödar därmed en hel del av de bakterier som orsakar hudinfektionen. Schamponeringen kan i svåra fall upprepas varannan dag tills resultat uppnås, men om man schamponerar så ofta kan ibland huden bli torr och då kan det vara bra att även behandla med ett mjukgörande balsam (finns att köpa hos smådjursveterinär) efteråt.
• Torra och spruckna områden masseras med Salicylsyrevaselin (finns på apoteket) en eller flera gånger/dag. Detta för att hålla huden så mjuk som möjligt, och hjälpa till som skyddsbarriär mot bakterier i miljön.
• Under blöta och leriga höstmånader är det viktigt att försöka hålla hästarna i så torra hagar som möjligt, och om de blir leriga om benen skölja av detta dagligen med vattenslang. Leran innehåller bakterier och hjälper till att skapa en idealisk miljö på hästarnas ben för bakterier och svampar att frodas i.
• Om hästen är rejält svullen i benen och/eller har variga sår eller om den visar hälta, feber eller är allmänpåverkad bör en veterinär tillkallas eftersom man ibland måste antibiotikabehandla svårare fall.

Ovanstående är en allmän vägledning till hur detta omfattande problem kan behandlas och självklart finns det hästar som det inte fungerar på.

Eftersom skabbehandlingen helst skall få vara ifred och verka under en tid men muggen kräver schamponering får man trixa lite själv och varva de olika behandlingarna med varandra.

Om en häst har rejält mycket rasp, många sår och tjock hud på benen kan man börja med att behandla hela hästen med Eprinex eller Z-itch, schamponera benen med klorhexidinschampo samt smörja med Salicylsyrevaselin 2–3 gånger/vecka i ett par veckor tills man fått bort det värsta av ruvor och infektion. Därefter kan man lokalbehandla med Frontline spray 2 gånger vecka i ett par veckor, eller med Sebacil 2–3 gånger med 1 veckas mellanrum. Efter denna inledningsfas kan man sedan varva schamponering och Frontline/Sebacilbehandling.

Miljö och andra hästar

Alla hästar som går i samma hage bör behandlas mot skabb eftersom kvalstret infekterar alla hästar. I de flesta fall är det bara kallbloden som visar symtom på fotskabb, men om prover tas från även varmblod och ponnyer etcetera. visar det sig att kvalstren finns även på de lättare hästarna. Därför måste även dessa behandlas. Om man inte behandlar övriga hästar som kan vara bärare av kvalstret fortsätter dessa hästar att smitta /återsmitta friska eller behandlade hästar.

Kvalstren kan som tidigare nämnts överleva i mer än 2 månader i miljön, därför bör även stallet och utrustningen rengöras när man börjar sin behandling.
I de flesta fall räcker det att man mockar ur allt strö och skurar boxen/spiltan. Men man kan med fördel även tvätta boxen med Sebacil. Borstar, filtar, vojlockar och seldon bör också rengöras. Allt som kan tvättas i 60 grader i maskin skall tvättas, annat rengörs och dränks i Sebacil, alternativt kan man frysa sakerna i MINST 24 timmar.

Sammanfattning

Idealiskt är att ett skrapprov tas från huden där man kan påvisa kvalstret.

Eftersom inga preparat för behandling av fotskabb hos häst finns registrerade, görs ovan nämnda behandlingar på hästägarens egen risk.

Kombinationen av Z-itch /Switch och Frontline är troligen den säkraste medicinska metoden att använda. Matolja är ett relativt billigt och helt giftfritt/riskfritt behandlingsalternativ som kan vara ett bra alternativ att prova om man inte har så många hästar. Dessutom mjukar matoljan upp eventuella krustor i huden också.

Lycka till med behandlingen och kom ihåg att alltid konsultera din veterinär.

---

Fölning och skötsel av det nyfödda fölet

För att kunna ge fölet och stoet de bästa förutsättningarna är det viktigt att ha vissa grundläggande kunskaper om hur en normal dräktighet och fölning skall fortlöpa, samt vad vi kan göra för att optimera möjligheterna för fölet att överleva och växa sig starkt och friskt.

Normal dräktighetstid är cirka 320–365 dagar. De flesta ston följer samma mönster år från år och går dräktiga ungefär lika länge varje gång. Om stoet fölar för första gången är det svårt att veta exakt hur länge hon kommer att gå dräktig, men en riktlinje bör då vara 335 dagar, det vill säga cirka 11 månader.

Var stoet skall föla avgörs av årstid, väder och vilka faciliteter stoägaren har. Fölar hon under sommaren och det är torrt ute är hagen ofta den bästa fölningsplatsen, tänk dock på att hon inte delar hage med någon häst som inte är snäll mot henne eller stressar henne. Om stoet skall föla inomhus krävs en rymlig box för att hon skall kunna ligga bekvämt. Om boxen är för liten finns risk att fölungen kläms mot väggen under förlossningen.  Nedan ses de minimimått som gäller för sto och föl.

Det är viktigt att hålla god hygien i fölningsboxen. Om flera ston skall föla efter varandra i samma box rekommenderas att boxen töms och skuras samt desinficeras med till exempel Virkon-S mellan varje sto.

Mankhöjd (m)	Area (m2)	Bredd (m)
<0,85	3,5	1,6
0,86-1,07	4,5	1,9
1,08-1,30	6,5	2,3
1,31-1,40	7,5	2,5
1,41-1,48	8,5	2,6
1,49-1,60	10	2,8
1,60-1,70	11	3
>1,71	13	3,2

Utfodring

Under stoets första åtta dräktighetsmånader ges normal foderstat. Det är viktigt att stoet är i bra hull, men inte för fet.

Under de sista tre månaderna sker den kraftigaste tillväxten av fostret i livmodern och detta innebär att även stoets näringsbehov ökar. Grunden i foderstaten skall som alltid vara ett bra grovfoder. Stoets energibehov ökar med cirka 15% under 9:e dräktighetsmånaden och under 11:e månaden är det 30% högre än normalt.

Proteinbehovet ökar i takt med energibehovet. Det är även viktigt att tillgodose det dräktiga stoets behov av mineraler och vitaminer, framför allt selen och vitamin E. Brister kan bland annat leda till muskelsjukdomar hos fölet.

När stoet har fölat ökar näringsbehovet ytterligare och det digivande stoet bör ges fri tillgång till grovfoder av god kvalité eller bra bete samt vid behov ges kompletterande kraftfoder. Stoets energibehov ökar till dubbla underhållsbehovet cirka två veckor efter fölningen. Mineralbehovet ökar med 1,5–3 gånger av underhållsbehovet.

Vaccination

Eftersom fölet föds helt utan immunförsvar är det nyfödda fölet helt beroende av de antikroppar det får genom stoets råmjölk. För att optimera stoets produktion av antikroppar skall stoet vaccineras 4–6 veckor innan fölning. Stelkrampsvaccination SKALL ske av alla dräktiga ston vid den tidpunkten.

Om stoet står uppstallat bland tävlande hästar ökar risken för hästinfluensa och då bör stoet även vaccineras mot influensa.

Avmaskning

Det dräktiga stoet skall avmaskas enligt vanliga rutiner. Vissa veterinärer, bland annat undertecknad, rekommenderar även avmaskning av stoet med Ivermectinpreparat (till exempel Ivomec, Noromectin eller Bimectin) dagen efter fölning för att förhindra att fölet smittas av fölmask (Strongylus Westeri) via modersmjölken.

Motion

Stoet kan motioneras relativt normalt fram till sista dräktighetsmånaden, men motionen måste givetvis anpassas till individen. Man måste vara lyhörd för vad stoet orkar de sista månaderna och trappa ner arbetet successivt.

Fölning

Juvret fylls vanligen på cirka 2–4 veckor före fölning och spenarna fylls sedan på ett par dagar innan fölningen. Ibland kan ett vattnigt sekret droppa ur spenarna i flera veckor. Vit mjölk kan ofta ses cirka 1 dygn innan fölning och knappt hälften (cirka 30–40%) av alla ston får vaxtappar i spenarna 24–48 timmar innan fölning. Här följer ofta stoet samma mönster år från år. Om stoet läcker mycket mjölk veckorna innan fölning finns risk att den viktiga råmjölken går till spillo. Undertecknad rekommenderar inte att dessa ston mjölkas för att spara råmjölken, eftersom mjölkningen kan sätta igång fölningen i förtid. Om stoet har läckt mycket mjölk bör fölets antikroppsstatus kontrolleras. Detta görs enkelt med ett blodprov av veterinär.

Vissa ston mjuknar i bäckenbanden, detta är dock ett ovisst tecken hos häst till skillnad från hos kor.

Stoet kan ha förvärkar i 2–3 veckor innan beräknad fölning, dessa ter sig som lättare koliksymtom. Om stoet har kraftiga koliksymtom är det troligt att det handlar om någon annan orsak till buksmärtorna och veterinär skall tillkallas.

Fölningen kan delas in i tre stadier eller faser:

Fas 1

Fölet som under sista tiden av dräktigheten har legat upp och ner med huvudet bakåt och framknäna böjda vänder sig med ryggen upp och huvudet och frambenen rätas ut. Stoet har lindriga värkar och kan vara oroligt, lägga sig, vandra och skrapa lite. Fasen varar i cirka 1–2 timmar och avslutas med att ”vattnet går” då den inre rödaktiga fosterhinnan brister och den vita fölsäcken syns i vulva.

VARNING!
Om den röda fosterhinnan syns har stoet drabbats av för tidig avlossning av moderkakan och fölet löper stor risk att dö av syrebrist. Ser du den röda hinnan är det bråttom att få ut fölet!!

Fas 2

Under fas 2 skall fölet passera ut genom förlossningsvägarna. Hela fasen skall inte ta mer än 10–30 minuter.

Inom 5 minuter efter att den vita fölsäcken syns i vulva skall fosterdelar bli synliga. Det ena frambenet kommer först, följt av det andra frambenet cirka 10 cm bakom, därefter kommer nosen som vilar på frambenen i höjd med framknäna.

När frambenen och nosen syns är det vanligt att stoet tar en paus i värkarbetet, det krävs mycket kraftiga värkar när fölets bogar skall passera stoets bäcken. Om stoet har dåliga krystvärkar eller om fölet är stort och hon har svårt att pressa ut fölet kan draghjälp behövas. Börja med att säkerställa att fölet kommer i rätt ställning! Om allt verkar i sin ordning kan man ta tag i frambenen och i takt med värkarna dra nedåt i riktning mellan stoets bakben.

Skulle stoet ha kraftiga värkar utan att det händer något måste man misstänka att fölet kan ligga fel. Man kan då försiktigt gå in med handen i vulva för att känna efter vad som ligger i förlossningsvägarna. Normalt skall framhovarna (med sulan nedåt) kännas, och innanför det en nos. Kontakta veterinär vid minsta tveksamhet. Det är bättre att ringa en gång för mycket än en gång för lite!

När fölet har kommit ut bör det få ligga kvar bakom stoet med navelsträngen intakt i cirka 10 minuter för att inte gå miste om 1–1,5 liter blod från moderkakan. Se till att hinnorna är borta från nosen så fölet kan andas. Fölet bör visa rättningsreflexer, det vill säga lyfta huvudet och vilja lägga sig på bröstet inom 5–10 sekunder. Sugreflexen skall ses redan 5–20 minuter efter födseln.

Stoet ligger ofta kvar på sidan i några minuter efter att fölet har kommit ut. Hon är ofta utpumpad och behöver vila sig en stund innan hon visar intresse för sitt föl.

Fas 3

---

Fång är en relativt vanlig åkomma hos framför allt ponnyraser men kan ses på alla typer av hästar. Sjukdomen kan ses som ett syndrom där en systemiskt påverkad individ visar karakteristiska symtom på smärta och hälta i samband med en inflammation i hovens lamellager och suldel.

Symtom

Symtom uppstår på grund av inflammation i lammellagret i hästens hovar. Lamellerna är det bärande lagret mellan hovväggen och hovbenet. Vid fång störs
blodcirkulationen i lamellerna och hovbenet kan ”lossna” från sin upphängning och rotera och/eller sjunka. Lägesförändringen av hovbenet i hoven kan skapa tryck mot sulan och hästen får svår smärta. Hästen kan ha symtom från alla fyra hovarna men det är vanligast att endast framhovarna är påverkade.

Klassiska symtom på fång är ovilja att röra sig, stapplig gång, sågbocksställning (frambenen långt framför sig och vikten på bakbenen), svårigheter att vända.
Symtomen är oftast mycket tydligare på hårt underlag. I riktigt svåra fall ligger hästen och kan eller vill inte resa sig. Mildare fånganfall kan yttra sig som lindrig stelhet och/eller stapplighet. Stelhet i vändningar och dålig bjudning.

Orsak

Även om fång, under olika namn länge varit beskrivet i litteraturen är veterinär- och forskarkåren inte helt ense om hur och varför sjukdomen uppstår.

Fång kan ses som en följd av att djuret har ätit ett fodermedel som direkt eller indirekt orsakat en metabolisk störning, som i sin tur föranleder en försvagning i hovens lamellager. Men oftast finns en bakomliggande ämnesomsättningssjukdom såsom PPID eller EMS.

Fång kan också ses i samband med andra sjukdomar såsom enterit (inflammerad tunntarm), kolik, kolit (inflammerad grovtarm), förgiftning eller metrit (inflammation i livmodern) till följd av kvarbliven efterbörd.

Riskfaktorer

• Systemisk sjukdom (se ovan)
• Kraftigt bete
• Intag av för mycket kraftfoder, främst kolhydrater
• Metabolisk stress, till exempel efter överhettning
• Läkemedel som kortison

Behandling

En fångdrabbad häst skall omedelbart ställas i strikt boxvila på en djup och mjuk bädd av spån. Veterinär skall tillkallas även vid mildare symtom då hästen måste få smärtlindring och antiinflammatorisk medicin. Veterinären avgör om det är lämpligt att utreda vidare med till exempel blodprover. Eventuellt kan kylning av hovarna hjälpa. Foder och vatten placeras med fördel hängande på väggen då hästens smärta ökar om den måste äta/dricka från marken. Hästen skall endast utfodras med grovfoder, helst med lågt näringsinnehåll.

---

EMS är en sjukdom som tyvärr blivit mycket vanlig i vår hästpopulation och kan leda till allvarliga följdsjukdomar såsom fång.

Symtom

EMS-drabbade hästar lider av fetma (framför allt onormala fettdepåer vid mankam, manke och runt svansrot), insulinresistens (IR) och i många fall fång.  En stark genetisk koppling finns, så vissa typer av hästar och vissa släkter kan ha ökad risk att utveckla IR och EMS. Insulinresistens innebär att kroppens celler inte svarar på insulinet som frisätts när glukoshalten i blodet ökar, glukosupptaget i cellerna stimuleras inte. Detta leder till en ökad insulinfrisättning. Man har kunnat utlösa fång hos friska hästar genom att ge dem insulin, detta visar att ökade insulinhalter i blodet innebär en ökad risk för fång.

Överviktiga hästar som ges en foderstat med för mycket snabba kolhydrater som till exempel glukos och stärkelse, löper stor risk att ha eller utveckla insulinresistens.

Diagnosen

Diagnosen ställs genom att hästen uppvisar de klassiska symtomen på IR/EMS det vill säga så kallad ”fettnacke” och andra onormala fettansamlingar i kombination med blodprover (osäkert på hur tillförlitligt mätningen av basnivåer av glukos och insulinnivåer i blodet är) eller ännu bättre glukostoleranstest, där hästen efter 8 timmars svält ges en bestämd mängd glukoslösning i munnen och glukos- och insulinnivåerna mäts i blodprover efter en bestämd tid.

Behandling/förebyggande

A och O för hästar med EMS är en kontrollerad foderstat och regelbunden motion.

EMS-hästen bör ha en foderstat till största delen (allra helst bara) bestående av ett analyserat grovfoder. Vikten av att analysera grovfodret kan inte nog understrykas då en korrekt foderstat omöjligt kan beräknas utan att veta vad grovfodret innehåller.  Vetenskapliga studier talar om att EMS/IR hästar bör ges ett grovfoder med lågt näringsvärde men med en balanserad kvot på ca 5–6 MJ/gram smältbart råprotein och med lägre än 12% innehåll av icke-strukturella kolhydrater. Om foderstaten måste kompletteras med kraftfoder bör detta vara fattigt på kolhydrater men rikt på fett och fibrer.

En EMS-häst som har tillgång till gräsbete bör kontrolleras noggrant och tillgången på gräs reduceras genom korta intervall på bete, munkorg eller så kallad ”strip grazing” det vill säga att hästen ges tillgång till en liten mängd nytt gräs var dag genom att staketet successivt flyttas.

Daglig motion ökar insulinkänsligheten och minskar därmed risken för att hästen utvecklar fång. Kom dock ihåg att alla feta hästar inte har EMS och alla hästar med EMS/IR är inte feta!

---

Orsak

Botulism är en dödlig, men tack och lov ovanlig sjukdom som orsakas av bakterien Clostridium botulinum som förekommer i jorden. Bakterien trivs i syrefattiga miljöer. För att överleva i ogynnsamma förhållanden (syrerik och torr miljö) bildar den sporer som under gynnsamma förhållanden kan aktiveras och bilda ett toxin (gift).

Hästar är mycket känsliga för toxinet och mycket små mängder kan leda till döden. Hästen får i sig toxinet genom att äta till exempel dåligt hösilage. Det är inte ovanligt att små harungar eller sorkar åker med i hösilagebalen under pressningen, eller att jordkokor följer med när höet vänds. När balen sedan plastas uppstår en syrefattig miljö som är idealisk för botulismbakterierna att bilda toxin i.

Det har förekommit fall med utbrott av sjukdomen, oftast i samband med utfodring av storbal hösilage i hagen/lösdriften.

I enstaka fall kan hästen få i sig sig själva bakterien, som efter att ha svalts bildar toxinet i mag-tarmkanalen. Detta är fallet i så kallat ”Shaker Foal Syndrome”.

Botulism är en anmälningspliktig sjukdom, men långt ifrån alla fall anmäls, troligen på grund av att det inte är så lätt att helt säkerställa diagnosen. Oftast ställs diagnosen utifrån historik och kliniska symtom. En säker diagnos ställs via biospitagning under en obduktion.

Symtom

• Problem att tugga och svälja.
• Ökad salivering, det kan rinna saliv ur munnen.
• Hängande ögonlock och vidgade pupiller.
• Urinblåsan töms inte och hästen kan bli förstoppad och få koliksymtom.
• Muskeldarrningar
• Svansmuskulatur, läppar och tunga tappar muskeltonus.
• Muskelsvaghet, stel och eventuellt vinglig gång.
• En del hästar blir så svaga i muskulaturen att de inte kan hålla upp huvudet eller i vissa fall inte kan resa sig. Till slut drabbas också andningsmuskulaturen och hästen dör av att den inte kan andas.
• Döden inträffar vanligen inom 48–72 timmar.
• I enstaka fall kan hästen få i sig en så liten mängd av giftet att det ger mildare symtom och hästen kan överleva.

Behandling

Det finns i Sverige ingen riktad behandling mot själva sjukdomen, utan det handlar om att ge de drabbade hästarna understödjande behandling i form av vätsketerapi, näring och laxerande preparat. De kräver kontinuerlig tillsyn och bör avlivas av djurskyddsskäl om sjukdomen fortskrider till att hästen ej kan resa sig, och innan andningsmuskulaturen börjar påverkas.

I USA och Kanada finns ett motgift (antitoxin), men detta finns ej tillgängligt i Sverige. Motgiftet kan endast skydda hästen mot det fria giftet och måste alltså ges omgående för att ha effekt.

Diagnos och prognos

Diagnosen ställs oftast av veterinären genom att hästen uppvisar en kombination av de klassiska symtomen och genom att utesluta andra sjukdomar som kan ge liknande symtom. Definitiv diagnos kan endast ställas genom att en biopsi från tunntarmen tas, detta görs oftast i samband med obduktion.

Prognosen för en drabbad häst är mycket dålig eftersom det krävs så extremt liten dos av toxinet för att utlösa sjukdomen hos häst. Dödligheten är runt 90%.

Vaccination

Botulismvaccinet Bot Vax B ger ett bra skydd, dock inte hundraprocentigt. Grundvaccinationen består av 3 vaccinationer med 1 månads mellanrum, därefter årlig revaccination. Hästen har ett bra skydd mot sjukdomen cirka 2 veckor efter sista sprutan.

Föl kan vaccineras redan efter 10–14 dagar om det skulle föreligga en stor risk för sjukdomen. Annars brukar man börja vaccinera mot Botulism i samband med övriga vaccinationer vid 5 månaders ålder.

---

Idag är alla avmaskningsmedel till häst receptbelagda. Det innebär att Du som djurägare måste ha kontakt med Din veterinär för att få avmaskningsmedel utskrivet. En av anledningarna till att avmaskningsmedlen har blivit receptbelagda är den ökande resistensen hos inälvsparasiterna mot vanliga avmaskningsmedel såsom Ivomec.

Alla hästar drabbas av inälvsparasiter, men parasiterna utgör inte någon fara för hästens hälsa om de inte förkommer i större mängd. De största parasitbördorna återfinns hos föl och unghästar. Äldre hästar har ofta utvecklat immunitet mot parasiterna genom åren. I vissa fall kan äldre hästar få kraftiga prasitbördor, ibland på grund av att deras immunförsvar av någon annan anledning är nedsatt.

Hur ofta och med vad Du bör avmaska Dina hästar avgörs av hur situationen ser ut på just Din gård/Ditt stall. Ett stort stall med många hästar men lite hagmark behöver avmaska oftare än ett litet stall med ett fåtal hästar som har tillgång till stora hagar. Idealiskt är om hästarna har skilda vinter- och sommarhagar. Dessa frågor kan Du diskutera med Din veterinär för att på bästa sätt kunna planera vilken strategi Ni skall ha.

Träckprover är till stor hjälp i parasitbekämpningen. Den exakta mängden ägg per gram träck (epg) är egentligen inte det mest intressanta. Man bör be om odling för kontroll av stora blodmasken samt analys för bandmask också, eftersom dess parasiter kan orsaka sjukdom. Mockning av hagar är också mycket viktigt och minskar användningen av avmaskningsmedel.

Lilla blodmasken

Dessa lever i hästens grovtarm. De vuxna maskarna lägger ägg som passerar ut med avföringen och på så sätt infekteras betet. Andra hästar infekteras genom att de äter de kläckta larverna i gräset.  De flesta hästar har en större eller mindre mängd larver av lilla blodmasken i olika utvecklingsstadier i tarmen. Om de förekommer i mycket riklig mängd kan hästen drabbas av kolik, diarré eller avmagring.

Som regel räcker det att avmaska mot lilla blodmasken strax före betssläpp på våren och vid installning på hösten. Stora stuterier och andra gårdar där många hästar i olika åldrar hålls i gemensamma hagar bör avmaska mer ofta under sommarhalvåret. Detsamma gäller om det konstaterats genom träckprover att parasitbördan är hög. Ivermectin- och moxidectinpreparat har god effekt mot blodmask, men även Pyrantel har effekt.

Stora blodmasken

Stora blodmasken har varit ganska ovanlig men man har sett en ökning de senaste åren. Stora- och Lilla blodmaskens ägg ser likadana ut och måste kläckas fram för att man skall kunna särskilja vilka parasiter hästen har. Det är viktigt att ta ett träckprov och begära odling alternativt PCR för stor blodmask för att veta om hästen har stora blodmasken eller inte. Stora blodmasken smittar också genom att vuxna maskar lägger ägg i hästens tarm. Dessa ägg passerar ut via träcken och kläcks på betet till larver, som därefter äts av andra hästar. Larverna utvecklas till ytterligare ett larvstadium i tarmen och borrar sig in i blodkärlen i tarmen och vandrar upp till krösroten (stora blodkärl som försörjer tarmarna). Efter cirka 4 månader har larverna utvecklats till vuxna maskar som sedan följer med blodet in till tarmen där de suger blod i tarmväggen. Ytterligare 6–8 veckor senare kan dessa börja lägga ägg. Hela livscykeln tar 6 månader. Det är därför ingen idé att ta en odling inom 6 månader efter avmaskning.

Stora blodmasken kan genom att den håller till i krösroten orsaka stora skador, och även om hästen har ett lågt äggantal skall den avmaskas mot stora blodmasken om den finns.

Spolmask

Förekommer oftast bara hos föl och 1-åringar. De ses sällan hos vuxna individer eftersom dessa utvecklat immunitet mot parasiten. Spolmasken lever i tunntarmen. Äggen passerar även här ut med avföringen och infekterar betet. Äggen är mycket motståndskraftiga och överlever flera år på betet. Det innebär att om ett spolmaskproblem konstaterats på gården ett år får man räkna med att kommande generationers föl också kommer att drabbas. Föl och unghästar som drabbats av spolmaskinfektion kan visa symtom såsom dålig tillväxt, raggig hårrem, nedsatt aptit etcetera. Men en del föl kan också vara till synes helt friska och sedan plötsligt drabbas av allvarlig kolik. I dessa fall kan ibland stora mängder spolmaskar ses i tunntarmen.

Föl bör avmaskas mot spolmask vid 8 och 16 veckors ålder och undertecknad rekommenderar även att 1-åringar avmaskas mot spolmask. Ivermectinpreparat har tidigare ansetts vara effektiva mot spolmask, men under senare år har resistens mot dessa preparat konstaterats. Därför rekommenderar jag att fölen avmaskas med Fenbendazol.

Bandmask

Denna mask är också vanligt förekommande. Masken lever i gränszonen mellan tunntarmen (ileum) och blindtarmen (cekum). Äggen passerar ut med träcken och infekterar betet, men innan de kan infektera nästa häst måste äggen ätas av ett litet kvalster som finns i gräset. Nästa häst smittas när den i sin tur äter kvalstret. Hästar som har bandmask i större mängd kan drabbas av kolik i form av till exempel blindtarmsförstoppning eller motorikstörningar i ileum (sista delen av tunntarmen).

Undertecknad rekommenderar att man avmaskar en gång per år (med fördel innan betessläpp) mot bandmask. Vid konstaterad tung parasitbörda rekommenderas avmaskning 2 gånger/år. Prazikvantel i enkel dos ges i första hand men även pyrantel i dubbel dos har god effekt.

Styngfluga

Flugorna lägger sina ägg på hästarnas ben under sommaren. Dessa kan ses som små gulvita prickar på hästens ben. Hästen slickar i sig äggen och larverna vandrar sedan via munslemhinnan ner till hästens magsäck där den övervintrar.

Små mängder styngflugelarver orsakar sällan något problem, men i större mängd kan de orsaka kolik och magsårsliknande symtom. Om en stor mängd styngflugeägg har setts på hästarnas ben kan ivermectin  eller moxidectin ges sent på hösten. Et bra sätt att minska infektionen hos hästen är att mekaniskt avlägsna äggen från hästens ben.

Avmaskningsmedel

Ivermectin finns i – Ivomec, Noromectin, Bimectin, Ivomec comp, Equimax, Eraquell

Pyrantel finns i – Banminth, Fyrantel

Prazikvantel finns i – Cydectin comp, Ivomec comp, Equimax, Droncit

Moxidectin finns i – Cydectin och Cydectin comp

Fenbendazol finns i – Axilur